Jag såg likgiltigheten i dina ögon

...och den skrämmer mig...

Jag har sett den förr i människor vars livsöden har varit långt ifrån den värld du lever i...Jag har sett tomheten i dom som balanserat på gränsen mellan liv och död där bakgrunden till deras mående är ett liv du aldrig sett...

Jag har sett blickar tändas av hopp, jag har sett blickar som bara av en utsträckt hand har lyst upp igen...Jag har sett hur kärlek och omtanke kan göra underverk men jag ser också effekterna av det motsatta...

Dina ögon skrämmer mig Herr Statsminister...

Dom lyser inte, dom bryr sig inte...Dom inger inte hopp om en bättre framtid för de människor som du faktiskt ska företräda och vara ett föredöme för...

Jag såg likgiltigheten i dina ögon och jag förstod inte nåt av vad du sa, den där kvällen i Agenda...Den där kvällen då du svarade på nåt helt annat än vad du borde göra...

Det skrämmer mig Herr Statsminister...

Det skrämmer mig att du är så kall inför det faktum att du lämnar människor åt deras öde och jag undrar om du förstår vad som sker utanför dina skygglappar...

Jag undrar om du begriper att du är ansvarig för dom som inte längre orkar stå emot och kämpa för sin rätt till ett värdigt liv...Dom vars enda fel var att dom blev sjuka eller på annat sätt skulle behövt lite mer omtanke...

Dom som inte ens ges tid att sörja sina barn som gått bort...Dom som inte ens ges tid att läka sin själ eller sin kropp som slitits ut för vårt lands skull...Dom som inte ens ges tid.........och som bara ser en utväg i att ta livet av sig...

Inför dom har du ett ansvar Herr Statsminister...Ta det ansvaret och gör det NU...

Denna text mailades till Statsminister Fredrik Reinfeldt den andre September 2009 men är fortfarande lika aktuell. Något svar fick jag självklart inte...

S.O.T.D.

Exklusivt: Här redovisas fördelarna med en moderat politik!!!

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.



Tack för att du tog dig tid att läsa / Michael

Jag har för många "lik" i garderoben för att kunna bli politiker...

...och skulle aldrig klara den granskning många får utstå för att nå ända fram till så förtroendefulla uppdrag...

 Jag kan riktigt se rubrikerna framför mig då snaskpressen slår på stort och "skriker" ut på löpsedlarna....Extra, Extra !!! Politikern Michael Ljungberg har 8 självmordsförsök bakom sig. Vem kan lita på någon som misslyckats så många gånger???

 För att inte tala om hur dom skulle gotta sig i att jag levt och lever på existensminimum sen 2002, några månader efter det att jag drabbats av PTSD (Posttraumatiskstressyndrom), då jag fullständigt klappade igenom och tappade orken att våga fortsätta att leva. Inte ens förståndet hade jag att inse att jag, genom att ta livet av mig, skulle lämna mina barn, andra anhöriga och vänner i sorg, förtvivlan och med många plågsamma frågor obesvarade.

 Nej, hur skulle det se ut om jag skulle satsa på politiken??? Jag som bara har lärt mig att känna och förstå hur det är att befinna sig i ett inferno av tankar, ångestfyllda så till den milda grad att kroppen bara skakar. Jag som bara har fått förmågan att se det helvete många av mina medmänniskor tvingas gå igenom, utan att finna förståelse eller hjälp när dom som bäst behöver den.

 Jag som bara har lärt mig leva på små medel och vet vad det innebär att inte ha råd med att ens betala den livsnödvändiga medicin som behövs för att klara dagen. Vad skulle jag kunna tillföra och som sagt, hur skulle jag klara en granskning???

 Nej, tur är det väl då att ett stort antal människor i vårt avlånga land är såpass befriade från både skandaler och empati att vår demokrati (?) inte behöver bli hotad...Personer, som vår statsminister Fredrik Reinfeldt och hans alliansvänner, som helt fläckfria  kan se till att människor, i liknande situationer som jag befunnit mig i, verkligen lyckas med att ta sitt liv.

 Politiker som, utan verklighetsförankring eller kontakt med riktiga människor, fattar beslut som omkullkastar livssituationer för ett stort antal familjer och där många barn oförskyllt drabbas, enbart på grund av att mamma eller pappa gjort misstaget att bli sjuka.

  Barn som till slut kanske hamnar i den sorg och förtvivlan som mina barn slapp att uppleva. (Som om sorgen inte är tillräcklig att se en nära anhörig må så fruktansvärt dåligt.)

  Barn som får växa upp i ett samhällsklimat som säger att det är helt okej att sparka på dom som redan ligger. Det viktigaste är ju trots allt i slutändan att det stora flertalet av våra medborgare får mer pengar i plånboken. Eller???

 För min egen del så får jag väl fortsätta att ha mina "lik" i garderoben, skriva lite inlägg till förmån för de utsatta, blogga och hoppas att fler vaknar och ser vad som pågår.

 För Reinfeldt och hans gelikars del så får jag fortsätta att hoppas att dom en dag får stå till svars för de människoliv de har på sitt samvete, även om jag tvivlar på att dom har något.



S.O.T.D.